Zerosizeme?

Igår tog jag mig i nacken och bestämde mig för att nu ska jag bli lite seriösare med min promenadfilosofi, ville inte lägga ribban för högt för då kommer det inte bli nåt av så jag sa 3 km/dag hela den här veckan, MINST. Gick en sväng innan lunch på 2.3 km, sen efteråt var jag o min kära barndomsvän Maria ute och gick inte mindre än 7.3 km, vilket ger ett totalt på 9.6! Är det inte helt fantastiskt så säg!

För sakens skull prövade jag att dricka proteinshake även till frukost idag, för att se hur länge jag håller mig mätt och hur trött jag blir, faktum var att jag inte alls var hungrig när Gustav kom hem på lunchen och åt, och efter min lunchshake för 4 timmar sen har jag inte blivit hungrig. Helt otroligt egentligen att man kan hålla sig på sånt.

Läste på http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article1864750.ab om måltidsersättningsgodis, vilket jag tycker är helt knäppt. En del av att banta är ju att vänja av sig från godis, man lurar ju kroppen till att fortsätta vilja ha godis om man äter sånt där. Jag åt måltidsersättningsbars ibland förr när jag tävlingsdansade då man inte har tid eller lust att äta men behöver energin mellan ronderna, men de smakar ofta inte så väldans gott även om de mättar bra. Så jag skulle hällre engagera mig i att laga en god nyttig måltid med massa grönsaker än att äta en sån där bantningsgodis. Hela konceptet känns såå fel. Men visst det är väl lika praktiskt som att jag tar min shake när jag är ensam hemma på lunchen, om man nu orkar hålla koll på kalorierna och vill hålla inne på dem!

Ikväll blir det grillade grönsaker med vitlök och timjanssmak, och till det några hemlagade saftiga biffar, muuuums!